Sundsvall – en lite farligare stad att växa upp i?

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på hur olika det kan vara beroende på vilken stad du växer upp i och jag har funderat mycket vad det kan bero på. Jag är ju uppvuxen i Sundsvall och har de flesta av mina gamla vänner och bekanta där. Även om vi inte umgås idag så har vi en historia och är kanske vänner på Facebook.
Sedan jag träffade Pär för 4,5 år sedan har jag vid flertalet tillfällen berättat för honom om att någon jag känner till har dött. Inte en enda gång har Pär behövt berättat något sådant om sina vänner eller andra bekanta från Härnösand. Hur kan det komma sig att det är så? Av de jag känner som gått bort som varit under 30 år tror jag att cirka 70 % har varit missbruksrelaterat. Det är alltså ett flertal unga personer som ryckts ifrån jordlivet alldeles för tidigt på grund av något typ av missbruk. Men hur kommer det sig att missbruk är så utbrett bland unga personer i Sundsvall och hur kommer det sig att det får fortsätta vara på detta vis? Mycket forskning visar på att allt färre ungdomar dricker mindre eller helt avstår från att dricka alkohol men samtidigt visar forskning och verkligheten att allt mer ungdomar brukar narkotika istället. Alkohol är ett väldigt farlig preparat som även kan bli en drog och kan ha en dödlig utgång men narkotika är inte bättre! Av de jag vet som dött av sviterna från sitt missbruk är det inte alkohol som varit tjuven i dramat..
Att arbeta för att ungdomar ska dricka mindre alkohol är jättebra men man måste jobba ännu mer på att förhindra att narkotika tas till istället! Förebyggande arbete i tidning tonår tror jag är av stor vikt och jag hoppas verkligen att fler ser detta också. Det är dags att förhindra att fler unga människor fastnar i drogträsket eller hamnar i andra skadliga missbruk. Det är dags att jobba med ungdomarna och stötta dem i deras identitetsskapande genom att inspirera de och visa att de duger som de är! Nu är det dags att ta tag i både Sundsvall och andra städers ungdomar och hjälpa de bli personer som inte behöver ta till något preparat, inte behöver banta/svälta sig själv, inte behöver dölja sig bakom ett tjockt lager smink/Botox, inte behöver träna för att få ”den perfekta kroppen”. Men hur ska detta arbete gå till då? Det ultimata hade varit om det fanns föräldrar som kunde inspirera och stötta men tyvärr så verkar många av de vara alldeles för upptagna med att själv vara lika trasig. Är vårt samhälle då på väg att gå åt skogen? Jadu, det är något att fundera vidare på!

Postat med WordPress för Android