Du och jag

090627 tog Åsa med mig till Härnösand där det var utgång på schemat. Vi började hos Tess innan vi åkte ner till stan och begav oss till Hamnkrogen. På Hamnkrogen presenterade Åsa mig för sin bror Pär för första gången. Vårt första tid tillsammans var ganska oseriös och det dröjde fram till vintern innan vi bestämde att vi skulle bli tillsammans på riktigt. Jag hade då bott i Önsköldsvik några månader men åkte ner till Härnösand så fort jag kunde. När sommaren 2010 sedan kom igen var det dags att flytta ner till Pärs hus i Älandsbro och jobba vid mitt första sommarjobb någonsin och njuta av att vara sommar-sambo med Pär. Mycket kom sedan att hända mellan oss under andra året. Jag fortsatte med skolan i Övik och åkte ner till Härnösand när jag kunde. Jag trivdes bra med Pär samtidigt som jag kunde svära otroligt mycket åt honom, vi två var (är) ju som natt och dag! Jag valde ändå att flytta ned till han igen även sommaren 2011 för att sedan bli kvar där hela höstterminen då jag hade praktik i Härnösand. Relationen mellan oss var upp och ned länge men jag hade ju hittat den jag någonstans kände att jag ville leva mitt liv. Trots att det var tufft så gick det bra ett tag, kanske mycket tack vare att jag bodde en del i Umeå pga studierna. Jag som person mådde dock inte så bra under denna tid då jag hade mycket fundering om vem jag varv, vart jag ville komma och om Pär verkligen var den jag ville leva med. Ganska exakt på vår treårsdag berättade jag för Pär att jag beslutat att flytta ifrån han. Jag var inte helt beredd på att gå ifrån Pär helt och hållet så jag skaffade mig en etta i Härnösand där jag trivdes superbra. Jag och Pär bodde på varsitt håll, kunde få mer kvalitetstid tillsammans och tog inte varandra för givet längre. Året gick, jag pendlade till Umeå, tog examen och började därefter jobba inom Härnösands kommun. I mars 2013 började jag sedan jobba i Sundsvall. Relationen mellan mig och Pär var mycket bättre men ändå inte topp vilket bland annat berodde på konflikter i boendefrågan. Han ville bo kvar i huset, jag ville inte bo i Älandsbro. Att jobba i Sundsvall och bo i en etta i Härnösand (där jag ständigt var förkyld pga mögel) var inte min planering. Jag började därför kika på lägenhet i Sundsvall, vilket Pär inte var särskilt imponerad av. Om jag hade flyttat till Sundsvall hade det tagit slut, om Pär hade vägrat flytta från huset skulle det tagit slut. Det slutade därför med att vi strax innan sommaren 2013 köpte en jättefin lägenhet i centrala Härnösand. Sedan dess har jag och Pär jobbat mycket på vår relation känns det som. Okej att vi tjafsar och så då han och jag fortfarande är väldigt olika. Natt och dag! Men vi älskar ju varandra och ska gifta oss inom en förhoppningsvis inte för avsides framtid, så det är bara att hitta metoder som gör att det fungerar ändå. Nu har vi bott i lägenheten i lite mer än ett år och börjar så smått leta efter hus. För att vi båda ska bli nöjda så försöker vi kompromissa, vilket vi båda fått öva mycket på..
Vår tid tillsammans har verkligen utsatt oss för prövningar och vi båda har mognat otroligt mycket. Att det varit kämpigt, det är inget jag sticker under stolen med för ett förhållande ska inte bara vara en dans på rosor. Även om vi har haft många prövningar så har vi haft mycket fantastiska stunder tillsammans också. Precis som det är och ska vara, i nöd och lust skall vi finnas till för varandra.